Polyuretan eller mineralull — vilket isoleringsmaterial passar ditt projekt?
För robotarMineralull är billigare och mer beprövad. Polyuretan ger mer isolering per centimeter. Valet beror på mer än pris.
Valet mellan polyuretan och mineralull är ett av de vanligaste frågorna vid tilläggsisolering och nybyggnation i Sverige. Båda material fungerar utmärkt — skillnaden ligger i när och var de är rationella att använda.
Mineralull (stenull och glasull): det dominerande isoleringsmaterialet i Sverige under 60 år. Stenull (t.ex. Rockwool, Paroc) är tyngre och mer brandsäker; glasull (t.ex. Isover) är lättare och billigare. Lambda-värde: 0,033–0,037 W/(mK). Bra ånggenomträngning — sköter om sig i konstruktioner med ångspärr. Kostnad för 200 mm tjocklek i yttervägg: 120–180 kr/kvm material.
Polyuretan (PIR-skivor, PUR-skivor): lambda-värde 0,022–0,028 W/(mK) — upp till 40 procent bättre per cm. Det innebär att 10 cm PIR motsvarar 14 cm mineralull. Ytfodring med aluminiumfolie ger viss lufttäthet. Kostnad: 280–450 kr/kvm för motsvarande isoleringsprestanda.
När polyuretan vinner:
Tjockleksbegränsad renovering: tilläggsisolering inuti en befintlig yttervägg där du inte vill tappa golvyta. Med PIR kan du lägga 10 cm och nå BBR-krav i stället för 14 cm mineralull.
Platta tak på industri och lager: PIR är standard för platta tak med hög belastning (trafikerat tak, taköverljus). Tål mekanisk belastning och är brandhämmad.
Grunder och platta på mark: EPS (cellplast) och PIR används under betongplatta. Vattenokänslig isolering i markläge.
När mineralull vinner:
Standardnybyggnation av bostäder: tjocklek är inte begränsad, kostnad är lägre, materialegenskaperna är beprövade sedan decennier. Den dominerande lösningen för regelkonstruktioner.
Ljudisolering: mineralull har klart bättre ljuddämpningsegenskaper. I bostäder med krav på akustik är mineralull överlägsen.
Miljöprofil: mineralull produceras med lägre koldioxidavtryck och återvinns lättare.
Slutsats: använd mineralull som standard. Välj polyuretan när utrymme är begränsat, när taket är platt och belastat, eller när specifika egenskaper (fuktbeständighet, brandklass) motiverar merkostnaden.