Polyuretanisolering jämförd med andra isoleringsmaterial

Polyuretan (PU) är en av de mest effektiva isoleringsmaterialen per centimeter tjocklek. Det används både i form av styva skivor (PIR, PUR) och som sprejisolering. Här är hur det jämför sig med vanligare alternativ.

Mineralull (sten- eller glasull): klassisk svensk isolering. Lambdavärde cirka 0,036 W/mK (lägre = bättre isolering). Brandsäker, bra ljudisolering, miljövänlig produktion. Kostnad: 80–150 kr/kvm för 200 mm tjocklek.

EPS (cellplast): styv skivisolering, vanligt under betongplatta och i grunder. Lambdavärde cirka 0,034 W/mK. Vatten- och fuktresistant, lätt att hantera. Kostnad: 100–200 kr/kvm för motsvarande prestanda.

Polyuretan styva skivor (PIR/PUR): Lambdavärde cirka 0,022–0,028 W/mK — det bästa per cm. Du kan använda 30 procent mindre tjocklek än mineralull för samma isolering. Brandklassad PIR är vanligast i kommersiella tak. Kostnad: 200–400 kr/kvm för motsvarande prestanda.

Polyuretansprej: läggs som vätska som expanderar till skum, fyller varje hörn perfekt. Bra i renoveringar där befintliga håligheter är oregelbundna. Lambdavärde 0,022–0,026 W/mK. Kostnad: 350–600 kr/kvm inklusive arbete.

När PU vinner: utrymmesbegränsade installationer (tak under befintligt yttertak, smala utrymmen) där tjocklek är kritisk; renoveringar med oregelbundna håligheter (sprejisolering); kommersiella tak där brandklassning krävs.

När PU förlorar: nybyggnation där utrymme finns och kostnad är prioriterat; bostäder där ljudisolering är prioriterat (mineralull är överlägset); miljöprofil — PU har högre energiåtgång i produktionen.

För en typisk svensk villa med tilläggsisolering på vinden: mineralull är vanligen rationella valet. För platttak på industribyggnad eller renovering med tjockleksbegränsning: PU.